Förintelsen...
Att vara där och se allt med egna ögon är inte alls som jag trodde. Har aldrig vart med om något så hemskt.
De första känslorna kom när jag såg vagnarna där alla dessa människor fått stå flera dagar, nätter ,veckor vad vet jag, att stå i vagnen kändes jävligt obehagligt kunde inte förstå att dessa människor blitt behandlade som djur uppkastade i denna vagn med fönster eller kan inet kalal det förnster det var öppna utsågade plankor med taggtråd emellan där inne fick dom trängas många dog pga av vätskebrist eller kvädes ihjäl och annat, de har ingen aning om vart dom ska, dom vet bara att dom skall förflyttas.
Så det känndes jobbigt men det jobbigaste var när jag kom till Auschwitz. vi gick in i ett museum där man kunde se massor av hår från dessa människr när jag säger massor då menar jag massor massor massor, och skor i mängder barnkläder tandborstad ingen som inte har vart där kan försåt detta det e omöjligt jag lovar hade jag läst detta om jag inte vart där hade jag tänkt "jaha okej so what" typ skulle inte förvåna mig för man fattar inte, ingen som försåtr så när mankom hem så känndes det som om jag var helt ensam för jag var så van vi ad att vara med alal som vart med om de men nu var jag hemma hos mamma å pappa och alla men dom kunde inte försåt mig dom trodde dom kunde försåt men nej de kunde dom inte de märkte jag ju, dom kan inte tänka sig den känslan jag hade när jag preics hade vart inne i museet och sätt barnkläder ,skor och allt annat och kommer ut helt chockad nästan jag fatta inte jag bara grät å grät jag kund einte lyssna på vad guiden hade att säga mer gick inet att lyssna och att sedan se ett litet barn springa och leka runt sin pappa honkanske var 3 år och så tänkte jag hur i helvete kunde dessa jävla nazister ta död på nått så fint jag fattar det inte, men det var ju så att nazisterna såg ju alla judar som djur, och eftersom nazisterna inte längre kunde avrätta folk med pistol bara så där som dom gjorde så fick dom börja med gaskamrarna för dom blev psykiskt störda dessa nazzar. Så när jag stod inne i en gaskammare som fortfarande fanns kvar så såg jag massor av klösmärken på väggen det var så jäkla äckligt att stå där inne asså går inet att beskkriva.
Ni som läser detta och inte har varit där ni kommer inet försåt förens ni vart där så e de bara, men tänkte att de kanske vore intressant och läsa ändå, har inte berättat allt men jag orkar inte men det var nog det värsta som jag sagt nu och ah så fort jag tänker på det eller sätter på Hannes eller Rikard me K låt så blir jag helt störd igen känns de som och därför vill jag inte lyssna på dom heller.
Men nu ska ju inte jag få runt och deppa för detta i hela mitt liv, nu ska jag i sätllet ta vara på mitt liv och ha ett gott liv som dessa människor aldrig fick, iaf inte barnen. Så ni som tänker på att at självmord och sånt, har själv gjort det många gånger men jag va ju dum i huvet då man ska ta vara på livet io stället eftersom det finns sånna som dött fast dom inte velat men blev ju som sagt tvungna kan man säga och alla som har cancer som dör dom vill ju knappast dö, så ni som är friska och kan leva, leeeev och ha ett gött liv, om en kille/tjej gör slut vad gör det lixom man måste ju inte ta sjävmord för det, finnaju massor av andra människor som väntar på än det var ett exempel, menfetr denna resan har jag lärt mig att ta vara på mitt liv och inet gnälla så mycket för små saker som jag tycker de flesta gör. Ni hade tänkjt precis som jag omni vart där kan jag lova.
Men ah hoppas ni kan försåt lite iaf de var iaf skänt för mig att skriva de så jag fick ut det lite =)
Jag ångrar ju inte att jag följde med dit, för detta som är jobbigt psykiskt nu kommer ju gå över.
Men nu ska ja dra, Hej daao!
De första känslorna kom när jag såg vagnarna där alla dessa människor fått stå flera dagar, nätter ,veckor vad vet jag, att stå i vagnen kändes jävligt obehagligt kunde inte förstå att dessa människor blitt behandlade som djur uppkastade i denna vagn med fönster eller kan inet kalal det förnster det var öppna utsågade plankor med taggtråd emellan där inne fick dom trängas många dog pga av vätskebrist eller kvädes ihjäl och annat, de har ingen aning om vart dom ska, dom vet bara att dom skall förflyttas.
Så det känndes jobbigt men det jobbigaste var när jag kom till Auschwitz. vi gick in i ett museum där man kunde se massor av hår från dessa människr när jag säger massor då menar jag massor massor massor, och skor i mängder barnkläder tandborstad ingen som inte har vart där kan försåt detta det e omöjligt jag lovar hade jag läst detta om jag inte vart där hade jag tänkt "jaha okej so what" typ skulle inte förvåna mig för man fattar inte, ingen som försåtr så när mankom hem så känndes det som om jag var helt ensam för jag var så van vi ad att vara med alal som vart med om de men nu var jag hemma hos mamma å pappa och alla men dom kunde inte försåt mig dom trodde dom kunde försåt men nej de kunde dom inte de märkte jag ju, dom kan inte tänka sig den känslan jag hade när jag preics hade vart inne i museet och sätt barnkläder ,skor och allt annat och kommer ut helt chockad nästan jag fatta inte jag bara grät å grät jag kund einte lyssna på vad guiden hade att säga mer gick inet att lyssna och att sedan se ett litet barn springa och leka runt sin pappa honkanske var 3 år och så tänkte jag hur i helvete kunde dessa jävla nazister ta död på nått så fint jag fattar det inte, men det var ju så att nazisterna såg ju alla judar som djur, och eftersom nazisterna inte längre kunde avrätta folk med pistol bara så där som dom gjorde så fick dom börja med gaskamrarna för dom blev psykiskt störda dessa nazzar. Så när jag stod inne i en gaskammare som fortfarande fanns kvar så såg jag massor av klösmärken på väggen det var så jäkla äckligt att stå där inne asså går inet att beskkriva.
Ni som läser detta och inte har varit där ni kommer inet försåt förens ni vart där så e de bara, men tänkte att de kanske vore intressant och läsa ändå, har inte berättat allt men jag orkar inte men det var nog det värsta som jag sagt nu och ah så fort jag tänker på det eller sätter på Hannes eller Rikard me K låt så blir jag helt störd igen känns de som och därför vill jag inte lyssna på dom heller.
Men nu ska ju inte jag få runt och deppa för detta i hela mitt liv, nu ska jag i sätllet ta vara på mitt liv och ha ett gott liv som dessa människor aldrig fick, iaf inte barnen. Så ni som tänker på att at självmord och sånt, har själv gjort det många gånger men jag va ju dum i huvet då man ska ta vara på livet io stället eftersom det finns sånna som dött fast dom inte velat men blev ju som sagt tvungna kan man säga och alla som har cancer som dör dom vill ju knappast dö, så ni som är friska och kan leva, leeeev och ha ett gött liv, om en kille/tjej gör slut vad gör det lixom man måste ju inte ta sjävmord för det, finnaju massor av andra människor som väntar på än det var ett exempel, menfetr denna resan har jag lärt mig att ta vara på mitt liv och inet gnälla så mycket för små saker som jag tycker de flesta gör. Ni hade tänkjt precis som jag omni vart där kan jag lova.
Men ah hoppas ni kan försåt lite iaf de var iaf skänt för mig att skriva de så jag fick ut det lite =)
Jag ångrar ju inte att jag följde med dit, för detta som är jobbigt psykiskt nu kommer ju gå över.
Men nu ska ja dra, Hej daao!